Harts – vackert och oumbärligt

Vad vet du egentligen om hartset, ditt viktigaste tillbehör?
Läs om vad harts är, hur det görs och hur du ska leta efter din favorit.

Harts, detta tillbehör som är absolut nödvändigt för att få ljud i ett stråkinstrument, är nog lite av ett mysterium för de flesta musiker. Få vet vad det egentligen är, hur det görs, hur det fungerar, och vilken typ eller vilket märke som är det optimala för instrumentet man spelar på.

Att välja ur det stora utbud som finns i en välsorterad butik eller webshop kan framstå som lika svårt som att stå framför bardisken på en genuin pub och hitta den godaste ölen… Ska man välja mörkt eller ljust? Eller bärnstensfärgat? Vinter eller sommar? Hårt eller mjukt?
Utom allt tvivel är hartset oerhört viktigt. Valet av harts, eller kolofonium som det också kallas, är lika betydelsefullt för spelresultatet som valet av strängar och själva taglets beskaffenhet. Olika kvaliteter, typer och märken av harts får strängarna på ditt instrument att respondera på olika sätt.
För att hjälpa till att svara på frågorna är här lite värdefull läsning om den lilla vackra och oumbärliga hartskakan som troget följer dig och ditt instrument i fodralets tillbehörsfack.

Vad är egentligen harts?
Harts för våra stråkar framställs av resin (rosin) eller Colofonium (kolofon) som är ett trögflytande kodämne (terpentinbalsam) utvunnet ur stammen på tallträd. Det finns ca 110 olika arter av tall i Europa, Asien, Nordamerika och Nya Zeeland som används för ändamålet. Namnet Colofonium kan härledas tillbaka till den antika staden Colophon i Lydia. Där producerade man ursprungligen ett högkvalitativt harts som användes till rökelse både i medicinska och religiösa sammanhang.
Harts för stråktagel har tillverkats och använts så länge det funnits stråkinstrument, dvs minst sedan tidig medeltid.

Hur tillverkas det?
Resinet skördas direkt från stående träd i en tappningsprocess på ungefär samma sätt som lönnsirap samlas in. Först avlägsnas ett litet område av trädets yttre bark. Sedan appliceras en droppkanal och uppsamlingsbehållare. Slutligen snittas barken med ca 1 cm breda V-formade spår strax ovanför droppkanalen vilket får flödet av resin att ansamlas i behållaren. Snitten måste förnyas med några dagars mellanrum för att säkerställa ett kontinuerligt flöde av resinet. Processen påverkar inte på något sätt trädet.
Efter skörden tillsätts andra naturliga ämnen, vanligtvis sav från lärk eller gran, enligt speciella formler. Hartsmakare är, och har alltid varit, lika förtegna om sina individuella blandningar och recept som instrumentmakare om lacken på sina instrument. Blandningen bearbetas sedan på olika hemliga sätt och värms i stora kärl tills det hela är fullständigt smält och lättflytande. När blandningen kokat hälls den i små formar där den lämnas att svalna och stelna. Efter ca 30 minuter slätas hartskakorna ner och poleras. Till sist förpackas varje bit färdigt harts för marknaden, vanligtvis i en tygduk eller tät liten box.
Färgen och hårdheten på det färdiga hartset varierar beroende på under vilken årstid resine
t har skördats. Skörd från sen vinter eller tidig vår ger en ljus gul eller gyllene färg och ett “hårt” harts. Ju senare skörd desto mörkare färg och mjukare konsistens erhåller man. Sensommar- och höstresin ger ett helt mörkt harts som är “mjukt” i karaktär och konsistens.

Hur fungerar harts?
Ofta påstås det att det är små hullingar i taglet på stråken som tar tag i strängen och får den att vibrera. Det är fel. Det är istället vidhäftningen av det “klibbiga” hartset mellan taglet och strängen som ökar friktionen och gör att det fungerar. Stråken drar strängen med sig i rörelsen tills vidhäftningen bryts – dvs den punkt där hartset inte “orkar” dra strängen längre. Genast fjädrar strängen tillbaka och vibrerar på den frekvens (ton) den är inställd på. Utan harts på taglet uppkommer inget ljud.

Vilken kvalitet ska jag välja?
Det beror på vilken klang du vill uppnå och vad du är beredd att betala.
De lite enklare typerna, även kallade “studentharts”, är billigare och ofta förpackade i en liten box. De är universella och lämpade för alla stränginstrument (förutom bas) under alla årstider. Boxen skyddar bra mot yttre påverkan och gör hartset mycket mindre benäget att spricka och gå sönder. Å andra sidan kan man lätt fastna lite med taglet i boxen när man applicerar det… Kvaliteten ger en skarpare klang och producerar mer damm än de dyrare professionella sorterna. Därmed inte sagt att de är sämre; för musiker som vill ha lite mer av den typiska skärpa som dessa enklare produkter ger (många folkmusiker, jazz- och popmusiker och även elever och studenter inom klassisk musik) är detta ett stort plus. Kvaliteten är också bra lämpad för konsttagel.
Professionella klassiska stråkmusiker, kammarmusiker och solister föredrar dock ofta ett dyrare, handgjort och mer komplext harts av hög kvalitet (oftast i kakform) då det passar bättre för deras behov. Generellt kan man säga att ju renare resin och bättre råvaror man använt vid tillverkningen desto dyrare blir hartset och desto mjukare och mer sofistikerad ton uppnår man. Alla kvaliteter och typer har sitt fulla berättigande då de lämpar sig för skilda genrer, ändamål och ideal. Ytterligare en faktor att ta i beaktande är dammet som uppkommer från harts både när det appliceras och när man spelar. Det kan ibland vara irriterande. För att förhindra allergiska reaktioner erbjuder vissa företag nu hypoallergent harts. Detta alternativ finns övervägande i kakform och ger lägre rester och damm vid användning.
Det bästa rådet för att hitta ditt favoritharts är: Prova dig fram med härledning av det du läser här på SPICC. Du kommer att bli förvånad över skillnaderna på klangresultatet som de olika kvaliteterna och märkena ger. Dessutom är till och med de dyraste handgjorda sorterna relativt billiga, så du kan uppnå väldigt mycket för väldigt lite!

Har färgen någon betydelse?
Ja, absolut. Mörkt harts (även kallat vinterharts) är mjukare och kan vara lite i klibbigaste laget för varmt och fuktigt väder. Det är bättre lämpat för svala, torra klimat. Tvärtom är det med det ljusa lite hårdare hartset som lämpar sig perfekt i varma fuktiga miljöer men kanske fungerar sämre i torrt klimat. Eftersom ljust harts (sommarharts) alltså är hårdare och lite torrare än mörkt är det också generellt att föredra till de mindre instrumenten, violin och viola, med sina kortare strängar. Ett celloharts exempelvis är ofta mörkare, och passar långa strängar. Dessa skillnader ska dock inte överdrivas eftersom de flesta hårdheter ändå fungerar på alla instrument. Det betyder att personligt klangideal är en nog så viktig faktor vid valet av färg/hårdhet på hartset. Ett undantag är basharts, som pga att det är väldigt mycket mjukare än övrigt harts, helt enkelt skulle bli en smärre katastrof på en fiolstråke!

Tillsatser
Det är bra att känna till att vissa hartsmakare också lägger till ädelmetaller i sina blandningar. Det är inte ovanligt med guld, silver, bly/silver och koppar som tillsatser. Dessa material förhöjer hartsets statiska friktion på olika sätt, och öppnar upp för tillverkning av harts med alla möjliga olika tonkvaliteter och klangegenskaper.

  • Guldharts sägs producera en varm, klar ton och är lämpligt för alla instrument. Tillförsel av guld till hartsblandningen kan mjuka upp ett hårt klingande instrument. En del musiker menar att guldharts ofta ger dem en tydligare och mer definierad ton.
  • Silverharts skapar en koncentrerad, ljus ton och gynnar klang och strängens respons vid spel i höga lägen. Den passar bäst för violin eller viola.
  • Bly-silverharts är väl lämpat för både violin och viola och förhöjer värme och klarhet i klangen. Det är mjukt men ändå relativt oklibbigt och ger en fräsch ton.
  • Koppar har den största effekten av alla metalliska hartsadditiver. Ljust kopparharts kan underlätta spelet för en nybörjare och sägs vara bäst för 1/2- och 3/4 instrument. Ämnet skapar en väldigt varm, nästan sammetslen ton. Hartset är också populärt bland gambaister.

Hur ska det användas?
Harts är drygt. Oavsett vilket harts du väljer, använd det sparsamt! Man behöver inte hartsa stråken mer än kanske var fjärde eller femte gång man spelar. Ofta används alldeles för mycket harts. Det gör att klangen blir grov och kraxig. Känns det som att det “går åt” för mycket harts behöver förmodligen stråken omtaglas.
Man hartsar stråken genom att gnida hartset mot taglet från froschen till spetsen ett par gånger i långa jämna drag. Upprepa inte för många gånger då stråken lätt blir överhartsad. Ha alltid en mjuk trasa till hands för att frigöra strängar, instrument och stråkstång från hartsrester efter varje gång du spelat. Långvarig kontakt med hartsdamm skadar instrumentets lack!

Andrea Violin, Viola, Cello
Andrea Violin, Viola, Cello

Tillbaka till butiken

Copyright 2018 © SPICC – Strängar & tillbehör för stråkmusiker